Enligt de utrotningstroende var det näst största förintelselägret Treblinka, 80 km öster om Warszawa. Inte heller där finns det kvar några spår av de mördade (enligt nuvarande historiska ståndpunkt 800 000; 1946 hävdade man ända upp till tre miljoner).

I själva verket var Treblinka, liksom Sobibor och Belzec, ett transitläger. Efter det blodiga nedkämpandet av upproret i Warszawas getto våren 1943 skickades de överlevande delvis via Treblinka till getton eller arbetsläger.

Enligt Adalbert Rückerls bok om "förintelselägren" fanns det i Treblinka inte mindre än 35 till 40 SS-män. Hur kunde dessa 35 till 40 män dagligen gasa ihjäl flera tusen judar? Därför att de fick hjälp av en grupp av 500 till 1000 arbetsjudar (Rückerl, s. 212)! Dessa arbetsjudar hade utrustats med piskor för att kunna ge eftertryck åt sin auktoritet. De visste helt klart att de själva skulle gasas förr eller senare men kom ändå aldrig på tanken att angripa de 35 till 40 SS-männen med sina piskor utan hjälpte till med att mörda sina trosfränder, dagligen ända upp till 10 000! Också de sistnämnda visade sig ovanligt samarbetsvilliga; enligt den anklagade Suchomel vid Treblinka-rättegången i Düsseldorf marscherade de "nakna och i god ordning in i gaskammaren" (Frankfurter Allgemeine Zeitung, 2 april 1965).

Claude Lanzmanns film Shoa på nio och en halv timme liksom boken med samma namn, vilken innehåller speakertexten till filmen, är enligt reklamtexten till boken, "enhälligt ansedd som... den mest pretentiösa, samvetsgranna och makalösa dokumentationen om judeförintelsen i Tredje riket". Vi citerar nu ett kort utdrag ur samtalet mellan regissören och Treblinka-frisören Abraham Bomba (Shoa, dtv, 1988, s. 154 ff.).

I den fyra meter långa och fyra meter breda gaskammaren befann sig alltså 17 eller 18 frisörer (16 till 17 plus Bomba själv), 60 eller 70 nakna kvinnor samt bänkar - var det då inte väl trångt i lokalen?

Om detta är det "mest pretentiösa och samvetsgranna dokumentet om judeförintelsen", hur är det då beställt med kvaliteten på det övriga bevismaterialet?

I augusti 1992 offentliggjorde Polish Historical Society (91 Strawberry Hill Avenue, Suite 1038, Stamford, CT 06902, USA), en sammanslutning av historiskt intresserade amerikaner, mestadels av polsk börd, en högst omfångsrik dokumentation som radikalt demonterar bilden av "förintelselägret" Treblinka. Här några punkter:

a) Redan strax efter att transitlägret Treblinka 2 uppfördes i juli 1942 (i slutet av 1941 hade arbetslägret Treblinka 1 öppnats 3 km därifrån) sattes utrotningspropagandan in. Vid sidan om massmord med dieselavgaser förekom i propagandan under kriget och efteråt uppgifter om följande avlivningsmetoder: gasning med zyklon B, skållning med het ånga, kvävning genom tompumpning av kamrarna, avrättning med elström, skjutning med gevär, skjutning med kulspruta.

b) Dieselavgasmassakrerna, som "historikerna" slutligen har enat sig om, är tekniskt så gott som omöjliga. Society hänvisar till ett tillbud i Washington 1988, då ett dieseldrivet tåg blev stående i en tunnel. Fastän tunneln genast fylldes med avgaser och det dröjde 40 minuter tills man blev fri, kom inte en enda av de 420 resande till skada.

c) Treblinka låg hela 240 m från en viktig järnvägslinje, 270 m från en stor väg och 800 m från närmaste by. Massmord hade inte kunnat hemlighållas ens en hel vecka... I april 1943 lokaliserade den polska exilregeringen "förintelselägret" till det så kallade Treblinka 3 i mitten av ett skogsområde 40 km längre norrut, men lät senare denna version i all tysthet falla i glömska.

d) Före detta Treblinka-fångar har tecknat omkring 40 olika skisser av lägret, vilka starkt går isär på alla punkter. "Gaskamrarna" låg enligt dessa skisser än här, än där.

e) Som också Udo Walendy nämner i det utmärkta nr 44 av Historische Tatsachen, jämnade röda armén Treblinka med marken genom artilleribeskjutning och bomber, för att man sedan skulle kunna hävda att nazisterna hade utplånat alla spår av sina illdåd.

f) Liksom Auschwitz fotograferades också Treblinka av de allierades spaningsflyg. På bra flygfoton kan man fortfarande efter århundraden urskilja ställen, där det har gjorts grävningar; på det sättet kan man göra värdefulla arkeologiska fynd. Fotona från Treblinka visar en enda 66 m x 5 m stor och (enligt fotografier publicerade 1944 av en sovjetisk-judisk kommission) 3 m djup massgrav som på sin höjd kunnat rymma 4000 lik. Då nästan 1 miljon judar slussades genom Treblinka och transportvillkoren ofta var mycket omänskliga, ligger ett antal av 4000 offer inom det möjligas gränser. Tyskarna grävde upp och brände liken med början i april 1943, då det vid en stigning av vattenståndet i floden Bug förelåg fara för epidemier.

Denna - hundraprocentigt revisionistiska - dokumentation publicerades alltså av amerikanska polacker, vilkas gamla hemland fick lida synnerligen svårt under nationalsocialisterna. För dessa USA-polacker, liksom för ett växande antal forskare i själva Polen, väger den historiska sanningen tyngre än kravet att fortsätta krigspropagandan mot gårdagens fiende. Är de därför nazister?

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive