För folkomfostrarna räckte det inte riktigt med det påhittade folkmordet på sex miljoner judar. Alltså uppfann de ännu ett folkmord, på 500 000 zigenare.

Från och med 1941 utrotades zigenare på Östeuropas ockuperade områden lika systematiskt som de judar som bodde där. Detta massmord har... också senare knappast utforskats i detalj. Man talade inte mycket om det då det pågick, och man vet inte ens idag mycket mer än att det har ägt rum. (Anmerkungen zu Hitler, Fischer Taschenbuch Verlag 1981, s. 130.)

Det finns alltså inga som helst bevis för folkmordet på zigenarna, men likafullt vet man att det har ägt rum! I nummer 23 av Historische Tatsachen behandlar Udo Walendy utförligt den imaginära zigenarförintelsen. Självfallet har detta nummer av tidskriften, liksom en rad andra, förbjudits av censuren i den "friaste tyska staten i historien", fastän man inte kunnat påvisa en enda felaktig utsaga hos Walendy. - "Ingen bok förevigar deras martyrium, ingen monografi beskriver deras väg in i gaskamrarna och inför Tredje rikets exekutionskommandon", beklagar Der Spiegel (nr 10/1979) avsaknaden av varje material om det femhundratusenfaldiga zigenarmordet.

Detta förvånar inte på något vis, eftersom detta folkmord utspelat sig enbart i folkomfostrarnas och historieförfalskarnas fantasi.

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive