42. "Hur tjänar man miljoner på att berätta sagor?"

Sedan 1952 har Förbundsrepubliken Tyskland - enligt tidskriften Der Spiegel nr 18/1992 - betalat 85,4 miljarder DM till Israel och de sionistiska organisationerna, liksom till enskilda judar. En liten del av denna summa har gått till före detta koncentrationslägerfångar; det moraliskt berättigade i just dessa utbetalningar bestrids inte. Huvuddelen av pengarna har dock betalats såsom böter för fritt påhittade gaskamrar till en stat, som vid tidpunkten för det påstådda folkmordet inte ens existerade. I Das jüdische Paradox (s. 171) skriver Nahum Goldmann:

Utan de tyska skadeståndsinsatserna, som gjordes de första tio åren efter Israels grundande, hade staten knappast ägt hälften av sin nuvarande infrastruktur; alla tåg, alla fartyg, alla elverk liksom en stor del av industrin är av tyskt ursprung.

Inte undra på att Goldmann på ett annat ställe (s. 180) småler illmarigt:

Jag ska berätta för er om två episoder, som hör till kapitlet "Hur tjänar man miljoner på att berätta sagor?"...

Vidare tjänar förintelsen Israel som ett beprövat medel att säkra USAs obetingade stöd. De som får lida för denna politik är palestinierna.

De är huvudoffren för förintelsens Molok, och till följd av de gaskamrar sionisterna hittat på tvingas de till största delen sedan årtionden bo i eländiga flyktingläger. Slutligen betjänar sig staten Israel liksom de internationella sionistiska organisationerna av förintelsen för att hålla judarna i alla länder i ett tillstånd av permanent hysteri och förföljelsepsykos och på så vis svetsa dem samman. Det finns i grund och botten endast ett band som håller samman alla världens judar, aschkenaser och sefarder, troende och ateister, vänster och höger: det hemska förintelsetraumat, den ursinniga beslutsamheten att aldrig mer låta sig som lamm ledas till slaktbänken. Så blev förintelsen till det religionssurrogat som också den mest inpiskade judiska agnostiker kan tro på. Så blev gaskamrarna i Auschwitz för judarna den viktigaste helgedomen i världen.

Men inte ens detta är huvudorsaken till att lögnen ur israelisk och sionistisk synvinkel måste upprätthållas till varje pris. Den dag svindeln går i putten, slår timmen noll i Israel och för all världens judar. Precis som tyskarna (och österrikarna) kommer judarna att fråga sina ledare: Varför har ni ljugit för oss dag efter dag? Den förtroendeförlust, som det samlade israeliska och judiska etablissemanget - politiker, rabbiner, författare, journalister, historiker - då kommer att lida, torde aldrig kunna repareras. Under dessa omständigheter är den israeliska och judiska härskande kasten förbunden med den motsvarande tyska makteliten genom ett förskräckligt ödesband: De har båda trasslat in sig i ett nät av lögner som de inte längre kan ta sig ur. Därför söker de förtvivlat och med alla medel skjuta upp Dagen X.


Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive