49. Tron på förintelsen - 1900-talets motsvarighet till tron på häxor

Förintelselögnen är obscen. I sin erbarmliga primitivitet utgör den en förolämpning mot varje tänkande människa, som känner fakta. Det går knappt en dag utan att tidningarna berättar om någon som "överlevt förintelsen" - hade tyskarna verkligen velat utrota judarna, så hade knappast någon av dessa människor varit vid liv ens i maj 1945.

"Historikerna" berättar för oss att man i Auschwitz mördade en miljon judar med zyklon B, i Belzec och Treblinka sammanlagt 1,4 miljon judar med dieselavgaser. I Auschwitz skall man ha bränt de flesta döda under bar himmel, I Belzec, Treblinka, Chelmno och Sobibor skall man gjort detta med alla, utan att efterlämna aska eller benrester. Detta lögnbygge skulle genast ha störtat samman, om den första tyska förbundsregeringen 1949 för ett par tusen mark skaffat fram tre expertutlåtanden - det första av en skadedjursbekämpare som var förtrogen med zyklon B och dess egenskaper, det andra av en dieselmotorkonstruktör och det tredje av en kremeringsexpert. Den första specialisten hade förklarat att "vittnesmålen" och "gärningsmännens bekännelser" beträffande massmord med zyklon B stred emot naturlagarna. Den andra hade klarlagt att massmord med dieselavgaser visserligen är möjligt rent teoretiskt och med stora svårigheter men i praktiken knappast rimligt, eftersom vilken vanlig bensinmotor som helst är ett mycket farligare mordvapen än en dieselmotor. Den tredje hade kategoriskt fastställt att historien om att miljontals lik kunnat undanröjas i det fria är fullkomligt vansinnig. Tre expertutlåtanden, avgivna 1949, hade skonat världen många årtiondens enfaldig förintelsepropaganda!

Framtidens historiker kommer otvivelaktigt att dra slutsatsen att 1900- talets förintelsehysteri var en exakt motsvarighet till medeltidens tro på häxor.

På medeltiden trodde hela Europa, de största andarna inräknade, på häxor. Vid otaliga rättegångar bevisade man att häxor hade drivit otukt med den onde, och man fick dem att bekänna sina skamliga förehavanden. Tack vare deras bekännelser visste man att Satans penis var täckt med fjäll och hans säd iskall. Med hjälp av naturvetenskapliga metoder kunde förtjänstfulla forskare bevisa att många häxor aldrig lämnade sängen under valborgsmässonatten, då de troddes rida på sin kvast till Blåkulla för att där para sig med mörkrets furste. Detta betydde att det inte var i sitt kroppsliga jag som häxorna red på kvasten, utan i sitt andra, sitt själsliga jag. I likhet med häxorna hamnade tusentals gudlösa kättare på bålet, därför att de hade slutit avtal med den onde. Ordalydelsen av dessa avtal kunde exakt rekonstrueras tack vare domstolar, som flitigt arbetade efter hävdvunna rättsprinciper. Härskaror av trovärdiga vittnen bekräftade dessa vetenskapliga rön med beedigade uttalanden. Böckerna om häxor, djävulen, helvetet och trolldom fyllde hela bibliotek.

I vårt århundrade, i Einsteins, kärnfusionens och Saturnus-expeditionernas århundrade, finns det doktorer i juridik och historia, intellektuella med encyklopediska kunskaper om världslitteraturen, utgivare av högt ansedda nyhetstidskrifter, stjärnjournalister, docenter i filosofi, påvetrogna och påvekritiska teologer, författare som aspirerar på nobelpris, vilka alla tror att man i duschen i Majdanek mördade 360 000 judar genom att trycka zyklonkorn genom duschmunstyckena, varpå kornen genast förvandlades till en gas, som visserligen är lättare än luft men ändå sjönk ner och (enligt professor Kogon) "slet sönder lungorna" på de olyckliga. De tror att dr Josef Mengele personligen skickade 400 000 judar i gaskammaren och därvid visslade mozartmelodier. De tror att ukrainaren Ivan Demjanjuk piskade in 800 000 judar i gaskammaren i Treblinka, efter att först ha skurit av dem öronen, varpå han kvävde dem med avgaserna från dieselmotorn i en skrotfärdig rysk stridsvagn. De tror att man kunde trycka in 32 människor per kvadratmeter i gaskammaren i Belzec. De tror att specialkommandona i Auschwitz knappt en halvtimme efter att 2000 människor hade gasats stormade in i den blåsyremättade kammaren, utan gasmask, med cigarrett i mungipan, utan att ta skada till liv och hälsa. De tror att man kan föröva massmord medelst en explosiv gas bredvid ett krematorium utan att den byggnad, där detta utspelas, sprängs i luften. De tror att man kan förbränna miljoner lik utan att ett enda kilo aska eller benrester blir kvar. De tror att det dryper fett från lik som bränns och att SS-män kastade spädbarn i detta sjudande människofett. De tror att Rudolf Höss redan i juni 1941 besökte lägret Treblinka, som grundades i juli 1942. De tror att Simon Wiesenthal överlevt tolv förintelseläger utan att ha blivit förintad i något enda av dessa förintelseläger. De tror att man kan iaktta 2000 människors dödskamp i en 210 m2 stor gaskammare genom ett titthål i dörren, som om inte den människa som trycks mot titthålet skymde all sikt. De tror att Hitler i början av 1942 gav order om judarnas fullständiga utrotning och rubbas inte det ringaste i denna sin tro när de hos Nahum Goldmann läser att det efter kriget fanns 600 000 judar som överlevt koncentrationslägren. Allt detta tror de, och med en absolut, religiös fanatism, och den som tvivlar på detta, gör sig skyldig till den sista synd som återstår i vårt århundrades sista årtionde. Slutligen är allt detta bevisat genom trovärdiga vittnen och genom bekännelser av gärningsmännen vid klanderfria rättsstatliga processer!

Böcker om förintelsen fyller hela bibliotek. Härskaror av litteratörer och smutsfilmproducenter göder sig feta på förintelsen. Claude Lanzmann blev världsberömd på sin film, som skildrar hur 17 frisörer klipper håret på 70 nakna kvinnor i en fyra gånger fyra meter stor gaskammare. "Historiker" som Poliakov, Hilberg, Langbein, Jäckel, Friedländer, Scheffler och Benz har gaskamrarna att tacka för sina akademiska lagrar. I många amerikanska skolor är "Holocaust Studies" ett obligatoriskt ämne, som tillmäts samma betygsvärde som fysik eller geometri.

När vansinnet är förbi och mänskligheten har vaknat ur sin mardröm, kommer vi att känna en oerhörd, gränslös skam över att vi kunnat tro på något sådant.


Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive