13. Avsaknaden av varje dokument om förintelsen
Nazisterna drev den berömda tyska grundligheten till sin spets: allting registrerades. Så finns i behåll nästan 3000 ton dokument från Tredje riket. Några mordaktioner, som Hitler personligen beordrat, finns ovedersägligt dokumenterade, såsom "eutanasiaktionen", dödandet av obotligt sjuka. Då en så väldig operation som mördandet av flera miljoner människor i gaskamrar med nödvändighet måste ha krävt en oerhörd administrativ insats, skulle man anta att det finns en stor mängd dokument om förintelsen. I verkligheten finns det inte ett enda tyskt dokument om någon plan att utrota judarna eller att inrätta gaskamrar, annat än sådana för utrotning av löss. Detta erkänner också exterministerna. Den judiske "experten på förintelsen" Léon Poliakov skriver i sin bok Bréviaire de la haine (Editions complexe, pocketutgåva från 1986, s. 124):
Arkiven från Tredje riket och naziledarnas förklaringar och berättelser möjliggör för oss att i detalj rekonstruera hur aggressionsplanerna, fälttågen, liksom hela spektret av åtgärder, varmed nazisterna ville omforma världen efter sin smak, uppstod och utvecklades. Endast judeutrotningen förblir höljd i dunkel, såväl i avseende på sin konception som på många andra punkter. Slutledningar och psykologiska bedömningar, uppgifter i tredje och fjärde hand tillåter oss likväl att någotsånär exakt rekonstruera hur denna plan utvecklades. Emellertid kommer många detaljer att alltid förbli okända för oss. Vad den egentliga konceptionen till planen för den fullständiga utrotningen anbelangar, så är de tre eller fyra huvudskyldiga inte längre i livet. Inget dokument har blivit kvar - kanske har det aldrig ens funnits något.
Låt oss jämföra Wolfgang Schefflers dödstal med statistiken från Arolsen. Då konstaterar vi att beträffande Auschwitz och Majdanek finns endast en bråkdel av de föregivna offren registrerad, medan de fyra "rena dödslägren" Belzec, Sobibor, Treblinka och Chelmno helt saknas i Arolsens statistik (det kan vara så att de figurerade under rubriken "Diverse" med 4704 dokumenterade dödsfall). Medan alltså 4431 dödsfall finns ovedersägligt dokumenterade från det relativt lilla koncentrationslägret Struthof/ Natzweiler, saknas varje spår av den 1,9 miljon som mördades i de fyra "rena dödslägren". De 1,9 miljon liken har försvunnit utan att ens lämna någon aska efter sig, av gaskamrarna finns inte en enda sten kvar. Hur förklarar de utrotningstroende dessa märkvärdigheter?
De säger då att nazisterna skulle ha velat hemlighålla judemorden för det tyska folket och för världen. Därför gav de gasningsorderna endast muntligen eller, om det inte gick utan skriftliga dokument, förstörde dessa i god tid. Liken efter de gasade skulle de ha bränt, strött ut askan, förstört gaskamrarna (utom dem i Majdanek och den i stamlägret Auschwitz, ty därtill räckte inte längre tiden). De fyra gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau hade de visserligen kunnat spränga men inte längre frakta bort spillrorna.
Här är ett litet tankeexperiment på sin plats. Vi antar att den schweiziska regeringen beslutar att mörda alla i Schweiz bosatta utlänningar, alltså omkring 1,4 miljon. För att dölja detta illdåd ger man mordbefallningen enbart muntligen och befaller också att genast skaffa undan alla liken. Skulle det gå att totalt sopa igen spåren efter en sådan jättemassaker? Skulle inte otaliga lämningar skvallra om vad som skett? Skulle då ingen märka att det plötsligt inte längre bodde några utlänningar i Schweiz?
Exemplet räcker. Oavsett om Tyskland vann eller förlorade kriget, skulle folkmordet komma fram. Varför då hela det löjliga hemlighetsmakeriet?
Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive