Insektsutrotningsmedlet zyklon B används än idag för desinfektion av siloer, fartyg osv. men också för gasning av rävlyor (mot spridning av rabies). Under andra världskriget kom det till användning i många koncentrationsläger, också i sådana om vilka ingen historiker längre hävdar att det där fanns avrättningskamrar. Man räknar med att runt 25 miljoner människors kläder avlusades med zyklon. Denna sanitära åtgärd räddade otvivelaktigt hundratusentals lägerfångar, däribland icke få judiska, från en död i fläcktyfus.

Zyklon levererades i form av små skivor eller kulor i lufttät förpackning. Som bärarsubstans tjänade träfiber eller diagrus, en kornig, rödbrun massa. Vid kontakt med luften frisätts gasen. Hur länge denna kemiska process varar, beror på lufttemperaturen. Vid en kokpunkt på 25,7 grader Celsius tar det omkring en halvtimme tills största delen av gasen har förflyktigats, vid lägre temperaturer betydligt längre.

Låt oss nu med hjälp av två tyska dokument se hur zyklon B användes praktiskt.

För avlusning av kläder användes i stor omfattning de desinfektionskamrar som konstruerats av DEGESCH, Tyska sällskapet för skadedjursbekämpning. Dessa kamrar förelåg i en standardstorlek av 10 m³ och kunde förslutas hermetiskt.

De kläder som skulle avlusas hängdes antingen upp på en stång eller lades på en vagn, som kunde föras in och ut.

Kammaren värmdes upp till mellan 25 och 35 grader Celsius. Genom ett cirkulationssystem spreds gasen som frisattes ur zyklongranulaten. Samma system tjänade till att snabbt vädra ur kammaren medelst förvärmd luft. När cirkulationssystemet sattes på, öppnades automatiskt zyklonburken och tömdes på sitt innehåll på ett underlag; därigenom förebyggde man att granulat hamnade på golvet och flera timmar senare avgav gas som kunde skada dem som rengjorde kammaren.

Gasningstiden uppgick till minst en timme, ventilationstiden till 15 minuter. Därefter vädrade man de avlusade kläderna i det fria. Kamrarna fick användas endast av utbildad personal.

(Källa: F. Puntigam/H. Breymesser/E. Bernfus, Blausäuregaskammern zur Fleckfieberabwehr, Sonderveröffentlichung des Reichsarbeitsblattes, Berlin 1943).

Andra förutsättningar gällde givetvis för avlusning av utrymmen som inte gick att hetta upp och hermetiskt försluta, såsom bostadshus, fartyg etc. Hur man praktiskt genomförde gasning av en byggnad, beskriver en bruksanvisning, utgiven 1942 av Hälsovårdsanstalten för protektoratet Böhmen och Mähren och betitlad Richtlinien für die Anwendung von Blausäure (Zyklon) zur Ungeziefervertilgung. Enligt denna skrift fick avlusning med zyklon utföras endast av en utbildad trupp av minst två man. Varje avlusningsspecialist måste medföra en gasmask, två specialinsatser mot blåsyra, en gasrestindikator, en spruta med motgift och ett skriftligt tillstånd. Före operationens början måste en dödskallemärkt varningstavla, flerspråkig om så erfordrades, klistras upp på dörren till den byggnad som skulle avlusas. En vakt skulle hålla obehöriga på avstånd. Den farligaste delen av operationen var enligt denna skrift ventilationen efteråt. Den skulle pågå i minst 20 timmar.

Denna bruksanvisning användes i Nürnbergprocessen under nummer NI-9912 som åklagardokument, betecknande nog, trots att varje uppmärksam iakttagare måste ha slagits av att de egenskaper, som däri anges för zyklon B, förvisade vittnesuppgifterna om massgasningar till det absurdas värld.

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive