Robert Faurisson var den förste forskare som blev förvissad om att ett arbete om de påstådda tyska avrättningskamrarna måste börja med en studie av gaskamrarna i USA.

Den första avrättningen av en mördare med gas ägde rum 1924 i Nevada. Därefter övertog andra amerikanska delstater denna avrättningsmetod, då den påstods vara den humanaste. Som dödande medel används cyanvätegas. En avrättning med gas är en högst komplicerad process. Förberedelsen till avrättningen, denna själv och den följande rengöringen av dödskammaren tar flera timmar. Det hela omfattar, exempelvis i fängelset i Baltimore, Maryland, inte mindre än 47 steg, varav några är rätt invecklade. Gaskammaren måste vara absolut hermetiskt försluten, annars blir avrättningen livsfarlig för fängelsepersonal och vittnen.

Man spänner fast den dödsdömde på en stol. Därpå låter man cyanidkulor falla i ett kärl med utspädd svavelsyra. Kulorna upplöses, och den dödande gasen frisätts. Den dömde inandas denna och blir efter ungefär 45 sekunder medvetslös. Tre minuter senare inträder döden. Gasen oskadliggörs i en luftrenare och avlägsnas genom en hög skorsten. Kammaren måste noga ventileras i 20 minuter, innan en läkare och två medhjälpare, iförda skyddsdräkt, skyddshandskar och gasmask, får träda in i den för att bära ut liket. Då en läcka aldrig kan uteslutas, finns förstahjälpenutrustning ständigt i beredskap för de utomstående.

Undra sedan på, att allt fler amerikanska delstater överger denna absurt dyra, komplicerade och farliga avrättningsmetod och ersätter den med en annan: giftinjektion. (Källa: Thion, s. 301 ff.)

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive