Det mytiska talet sex miljoner mördade judar dök upp i sionistpropagandan redan 1942! Den 9 maj 1942 förkunnade Nahum Goldmann, senare president för Judiska världskongressen, att av åtta miljoner judar inom Hitlers maktområde skulle endast två till tre miljoner överleva kriget. Senare misshandlade man all befolkningsstatistik tills man nådde det önskade talet åtminstone tillnärmelsevis. Därvid förfar historieförfalskarna sålunda:

- De tar hänsyn till den enorma utvandringen före kriget mestadels endast i fråga om Tyskland och Österrike.

- De ignorerar den icke föraktliga judiska emigrationen under kriget.

- De utgår från resultaten av de första folkräkningarna efter kriget, vilka genomfördes 1946 eller 1947, alltså efter utvandringen av hundratusentals judar till utomeuropeiska områden.

- De tar inte kännedom om de massevakueringar av sovjetjudar som genomfördes efter den tyska inmarschen och som ogensägligen bevisas av sovjetiska källor, och de förtiger flykten av majoriteten polska judar till Sovjetunionen.

- Alla judar, som tyskarna omflyttade till Ryssland och som blev kvar där, förklaras mördade. Till förintelsens offer räknas också de judar som omkommit vid Stalins deportationer och i de sovjetiska arbetslägren, liksom judiska soldater hos de allierade som stupat i strid.

- Sådana subtiliteter, som att negativa tillväxttal blev följden av att unga människor emigrerade i massor, vill de utrotningstroende helt enkelt inte veta av.

Vi visar med två exempel hur historieförfalskarna arbetar.

Exempel ett: En polsk jude utvandrar på trettiotalet, liksom tiotusentals av hans trosfränder, till Frankrike.

Där grips han 1942 och skickas till ett koncentrationsläger. Under den tyska ockupationen deporterades enligt den sionistiske forskaren Serge Klarsfeld 75 721 franska judar. Fler än en tredjedel av dessa var sådana som hade utländska pass, eftersom Pétain principiellt motsatte sig bortföranden av franska medborgare. För att kunna sätta antalet döda bland dessa deporterade så högt som möjligt förklarar Klarsfeld i sin Mémorial de la déportation des juifs de France alla dem döda som vid slutet av år 1945 ännu inte anmält sig vid krigsveteranministeriet. En sådan anmälan var dock inte alls obligatorisk! Dessutom hade många av de återvändande judarna av främmande nationalitet utvandrat direkt till Palestina, Amerika eller annorstädes.

Låt oss anta att juden i vårt exempel efter sin återkomst ur ett arbetsläger 1945 emigrerade till Sydamerika. Han figurerar nu dubbelt i förintelsestatistiken. För det första hör han till de judar som enligt den sista polska befolkningsstatistiken av år 1931 ännu levde i Polen men inte längre gjorde det efter kriget och alltså blivit gasade. För det andra hade han i slutet av december 1945 inte anmält sig vid krigsveteranministeriet och blev alltså en av de gasade franska judarna. Ytterligare två döda till förintelsestatistiken!

Exempel två: En judisk familj, som vi kallar Süssmann, grips 1942 av nazisterna. Mannen skickas till tvångsarbete i ett läger, hustrun och de två barnen skickas att bosätta sig i ett getto, där hon finner en ny man. Efter krigsslutet utvandrar kvinnan med barnen och den nye partnern till Israel, där de bildar en ny familj. Sin förste man anmäler hon som saknad, varpå han ingår i förintelsestatistiken. I verkligheten utvandrade han 1945 till USA, där han låter registrera sin hustru och de två barnen som döda. Men skulle någon senare komma på tanken att i USA söka efter Jakob Süssmann, så vore det förgäves, ty Jakob Süssmann existerar inte längre. En dödsannons i den tyskspråkiga judiska Newyork- tidningen Aufbau den 19 mars 1982: "Den 14 mars 1982 avled plötsligt vår älskade, snälle far, svärfar och farfar James Sweetman (Süssmann), tidigare Danzig...".

Andra exempel på dylika namnändringar hämtade från Aufbau anförs i Historische Tatsachen (nr 52): Königsberger blev King, Oppenheimer Oppen, Malsch Maier, Heilberg Hilburn, Mohrenwitz Moore, Günzburger Gunby. - Familjen Süssmann har alltså avsatt fyra namn till förintelsestatistiken, fastän alla fyra överlevde kriget.

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive