Enligt den folkräkning, som gjordes i början av år 1939, levde då i Sovjetunionen något över 3 miljoner judar. Redan vid denna tidpunkt kunde det knappast längre vara tal om någon naturlig tillväxt av denna folkgrupp, detta på grund av den judiska minoritetens extremt låga födelsetal liksom den tilltagande tendensen till assimilation. Den första folkräkningen efter kriget [genomförd år 1959, ö.a.] resulterade visserligen i endast 2 267 000 judar; dock är alla sionister överens om att denna siffra ligger långt från verkligheten; vid denna tid rådde i Sovjetunionen redan ett utpräglat antisionistiskt klimat, och den som uppgav sig som jude fick räkna med krångel. Därtill kom att många judar inte längre kände sig som sådana, utan kände sig och uppgav sig vara ryssar, ukrainare etc., och vid de sovjetiska folkräkningarna gällde att envar kunde uppge den nationalitet han ansåg sig tillhöra.

Ännu efter att massutvandringen av sovjetiska judar till Israel och USA börjat, räknade judiska och israeliska källor med över 4 miljoner sovjetjudar, och 1 juli 1990 skrev New York Post:

Om denna siffra stämmer, måste före utvandringsvågen, alltså i slutet av 60-talet, ha levat inemot 6 miljoner judar i Sovjetunionen - statistiskt sett omkring 3 miljoner "för många". Därmed är entydigt bevisat att större delen av de "gasade" polska judarna liksom många judar från andra europeiska stater (framför allt Rumänien och Baltikum) uppsugits av Sovjetunionen.

Historieförfalskarklickens matematiska trollkonster avslöjar sig i det samlingsband Wolfgang Benz gav ut 1991, Dimension des Völkermords, där det förekommer ett bidrag om Sovjetunionen författat av en viss Gert Robel. Enligt Robel fanns det före det tysk-sovjetiska kriget över 5 miljoner judar i Sovjetunionen, vilket i stort sett motsvarar det tal Sanning räknat fram. Enligt Robel skall 2 800 000 sovjetjudar ha massakrerats av tyskarna.

Under kriget omkom åtminstone 12% av den sovjetiska befolkningen, huvudsakligen på grund av Stalins massevakueringspolitik och den brända jordens taktik, och det synes inte finnas någon grund för antagandet att de judiska krigsoffren skulle ha varit procentuellt färre. Alltså måste av de 2 300 000 judar, som enligt Robel överlevde de tyska massmorden, ytterligare 280 000 eller fler ha omkommit av andra krigsbetingade orsaker. År 1945 kan alltså, om vi ska tro Robel, högst 2 020 000 judar (snarare långt färre) ha levat i Sovjetunionen. Hur kan då, med tanke på de låga födelsetalen och den starka assimilationstendensen, dessa två miljoner ha blivit nästan tre gånger fler i slutet av sextiotalet? - Den lättsinniga pappersbunt Benz presterat upphöjde massmedierna naturligtvis till vetenskapligt mästerverk.

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive