4. Hur etablissemangets historiker reagerar på revisionismen
Den som inte särskilt befattat sig med judarnas öde i Tredje riket och de tyska koncentrationslägren, skulle kanske gärna åhöra en debatt mellan en revisionist och en exterminist ("utrotningstroende", så kallar revisionisterna dem som företräder utrotningsteorin). Tyvärr yppas ingen möjlighet därtill, eftersom exterministerna inte är villiga att delta i en dylik debatt. Medan revisionisterna ägnar en stor del av sin tid åt att läsa motsidans böcker och pröva dess teser, nöjer sig de rättrogna historikerna med frasmakeri och kanonader av smädelser. Här några prov på deras standard-"argument":
– "Förintelsen är ett bevisat faktum." Det var i årtusenden ett bevisat faktum att solen snurrar kring jorden.
– "Den som tvivlar på gaskamrarna, hånar den bruna diktaturens offer." Visar vi verkligen de 32 000 människor, som fann döden i koncentrationslägret Dachau, en större respekt, om vi påstår att deras antal var 238 000, vilket man gjorde de första åren efter kriget?
– "Revisionisterna är antisemiter och nazister." Var socialisten och koncentrationslägerfången Rassinier nazist? Det stämmer faktiskt att det bland revisionisterna också finns sådana som bekänner sig till nationalsocialismen. Men två plus två är lika med fyra, också om en nationalsocialist säger det.
– "Revisionisterna är som sådana människor, som påstår att jorden är platt. Med dem är ingen diskussion möjlig." Det finns faktiskt människor, som tror att jorden är platt. Men egendomligt nog upprörs ingen människa över dem, och det skulle inte falla någon in att vidta rättsliga åtgärder mot dem. Ingen tar dem på allvar; man betraktar dem som ofarliga tokstollar. Revisionisterna däremot betraktar man inte som ofarliga tokstollar, utan man tar dem på dödligt allvar. Varför skulle man annars stifta speciallagar emot dem?
Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive