I Frankrike antog nationalförsamlingen 1990 "Gayssot-lagen", som föreskriver ett års fängelse för dem som yttrar tvivel på judeutrotningen. En motsvarande lag antogs 1992 i Österrike och föreskriver fängelse i upp till tio år för dem som förnekar förintelsen. I andra länder betjänar sig de härskande med gummiparagrafer om "hets mot folkgrupp" eller "skymf mot de dödas minne". En sådan gummiparagraf skall enligt förbundsrådets vilja införas också i Schweiz.

Revisionistiska böcker och tidskrifter är förbjudna i många länder. Den tyske statsvetaren Udo Walendy, utgivare av tidskriften Historische Tatsachen, har att utkämpa ett ständigt ställningskrig mot censuren, som enligt förbundsrepublikens författning egentligen inte existerar. Domaren Wilhelm Stäglich, författare till boken Der Auschwitz-Mythos, fick sin pension reducerad och blev berövad sin doktorsgrad. Därvid stödde sig myndigheterna på en lag om berövande av akademiska titlar från år 1939, en lag som Hitler personligen undertecknat, vilket nästan verkar symboliskt. Robert Faurisson, som vid sidan om amerikanen Arthur Butz är den ledande revisionistiske tänkaren, har sedan 1979 oavbrutet trakasserats. Man berövade honom hans tjänst som professor i fransk litteratur och textkritik vid universitetet i Lyon under förevändningen att universitetet inte kunde garantera hans säkerhet. Medierna smutskastar honom ständigt och vägrar att publicera hans genmälen. Domstolarna ådömer honom höga böter, som skall ruinera honom finansiellt. Hans familj lever i ständig fruktan.

År 1989 visade "antifascisterna" vilka slagkraftiga argument de förfogar över. Tre välbyggda män ur gruppen "Fils de la mémoire juive" överföll Faurisson under en promenad och misshandlade honom halvt till döds. Han överlevde dock – i motsats till den franske historieläraren François Duprat, som 1978 sprängdes i luften med en bilbomb.

Förföljelse och fysisk terror intill mord i stället för dialog, statligt förbud mot varje öppen diskussion – detta måste väcka vår misstro. Varför försvarar etablissemanget i den "fria världen" gaskamrarna med ett sådant djuriskt raseri? Ingår de i mänsklighetens kulturarv liksom pyramiderna och Peterskyrkan? Vore världen mindre skön, om det i Auschwitz inte funnits några gaskamrar, där en miljon värnlösa judiska män, kvinnor och barn dödats med cyanväte liksom ohyra? Vad är det för en enbart historisk sanning, som måste försvaras med strafflagar?

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive