Enligt den ortodoxa historieskrivningen började massmorden på judarna redan 1941, dock beseglades den europeiska judenhetens undergång på Wannsee-konferensen 1942. Mellan 5 och 6 miljoner judar skall ha blivit dödade under Hitler. En minoritet av offren skall ha dött i getton och läger av hunger och sjukdomar, men majoriteten mördades: I Sovjetunionen genom massarkebuseringar och i bilar i vilka man ledde in avgaser, i sex "förintelseläger" genom gas.

Enligt etablissemangets historiker fanns dessa sex dödsläger på polskt område respektive före detta polskt område som Tyskland annekterat 1939. Det handlade om lägren Auschwitz, Majdanek, Belzec, Sobibor, Treblinka och Chelmno. I Chelmno skall massakrerna ha genomförts i gasbilar, i de fem övriga dödsfabrikerna i stationära gaskamrar.

Ifråga om Auschwitz och Majdanek skall det ha handlat om "blandläger", både arbets- och dödsläger, där de arbetsdugliga judarna insattes i slavarbete och de icke arbetsdugliga efter sortering gasades. Däremot skall de övriga fyra lägren ha varit rena dödscentra. De enda judar, som där fick vara vid liv en kortare tid, skulle ha varit "arbetsjudar, som man behövde för handräckningstjänster. Av säkerhetsskäl skulle man med jämna mellanrum ha gasat också dessa "arbetsjudar" och ersatt dem med andra. Därför skall bara en enda av de 600 000 judar som skickades till Belzec ha överlevt. (Kogon/ Rückerl/Langbein: Nationalsozialistische Massentötungen durch Giftgas, Fischer Taschenbuch Verlag 1989, s. 183). Skillnaden mellan "normala koncentrationsläger" och "förintelseläger" började göras först efter omkring år 1960. Dessförinnan tog man för givet att nästan varje koncentrationsläger hade haft en gaskammare och alltså varit ett större eller mindre förintelseläger. I Dachau fanns i många år en minnestavla, som påminde om de 238 000 döda, och den som på femtiotalet i Förbundsrepubliken yttrade tvivel på existensen av gaskammaren i Dachau riskerade fängelse. Beträffande Dachau gäller nu sedan länge en revisionistisk uppfattning: antalet dödsoffer uppgick inte till 238 000 utan 32 000, och ingen Dachau-fånge gasades. Beträffande Auschwitz vill nu revisionisterna inte uppnå något annat än vad som är allmänt accepterat i fråga om Dachau: reducera antalet dödsoffer till runt en tiondel (från en miljon till ungefär 100 000) och förklara gaskamrarna i Auschwitz för en lögnprodukt liksom gaskammaren i Dachau.

Beträffande "förintelselägren" utgår "specialisten på förintelsen" Wolfgang Scheffler i boken Judenverfolgungen im Dritten Reich (Colloquium Verlag, 1964, s. 40) från följande "försiktiga minimiuppskattningar":

Det överväldigande flertalet av de mördade skall ha varit judar, varför enligt statistiken över tre miljoner judar gasades i de sex lägren.

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive