År 1974 kom Simon Wiesenthal underfund med att amerikanen av polsk börd Frank Walus under kriget såsom bödelsdräng åt tyskarna begått himmelsskriande skändligheter mot judar. Så drogs Walus inför rätta. Icke mindre än elva judiska vittnen uttalade under ed att Walus mördat en gammal kvinna, en ung kvinna, flera barn och en krympling på bestialiskt sätt. Walus, en pensionerad fabriksarbetare, ådrog sig skulder på 60 000 dollar för att finansiera sitt försvar. Han lyckades slutligen från Tyskland få dokument, som bevisade att han under hela kriget inte alls var i Polen utan arbetade på ett gods i Bayern, där man fortfarande mindes honom som "Franzl". Så bröt åtalet samman. Walus var på grund av Wiesenthal ruinerad men förblev en fri man. (Källa: Hans Peter Rullmann, Der Fall Demjanjuk, Verlag für ganzheitliche Forschung und Kultur, 1987, liksom Mark Weber, "Simon Wiesenthal: Bogus Nazi Hunter" i Journal of Historical Review, Vol. 9, No. 4, Winter 1989/90.)

Ivan Demjanjuk, amerikansk medborgare av ukrainsk härkomst, utlämnades av de amerikanska myndigheterna till Israel, varvid så gott som alla rättsstatens principer kränktes. I Israel ställde man honom inför rätta såsom "odjuret från Treblinka". Härskaror av edsvurna vittnen skildrade hur "Ivan den förskräcklige" härjat i Treblinka. Han mördade egenhändigt 800 000 judar med avgaser från en skrotfärdig rysk stridsvagn. Han skar av judarna öronen men gav dem likafullt dem tillbaka i gaskammaren. Med sin bajonett skar han köttstycken ur kropparna. På havande kvinnor skar han upp buken med sin sabel. Med sitt svärd högg han av brösten på judinnor, innan dessa gick in i gaskammaren. Han sköt, slog, stack, ströp, piskade ihjäl judarna eller lät dem långsamt svälta ihjäl. Så dömdes Demjanjuk till döden.

Samtidigt medgav de israeliska rättsinstanserna att ukrainaren sannolikt aldrig varit i Treblinka. De överväger nu att åtala honom för massmord i lägret Sobibor. Det enda bevismaterialet mot Demjanjuk är ett tjänsteintyg från Sobibor, en förfalskning av KGB. Enligt en kemisk analys, gjord i USA, innehåller papperet en beståndsdel, en fotokemikalie, som började användas först på 60-talet. Haken är nu att stora skaror edsvurna vittnen identiferat Demjanjuk som odjuret från Treblinka. Hans fall visar med eftertryck vad vittnesmål i dylika rättegångar är värda. (Källa: Rullmann, Der Fall Demjanjuk.)

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive