6. Varför de utrotningstroende är rädda för dialog

Orsaken till att debatten inte kommer till stånd är den enklast tänkbara. Alltsedan 1979, då den tyske "experten på förintelsen" Wolfgang Scheffler inlät sig i en diskussion med Faurisson i schweizisk TV och därvid fick ordentligt på huden, aktar sig varje ledande exterminist för att på liknande sätt göra bort sig. Etablissemangets historiker är nämligen nogsamt medvetna om att de i en dylik debatt inte skulle ha skuggan av en chans. Den tes, som på grund av den oupphörliga hjärntvätten nästan alla idag tror på, nämligen att tyskarna i Tredje riket skulle ha gasat miljontals judar, visar sig vid närmare granskning vara så pass mycken hjärnförlamande dumhet, att den är omöjlig att försvara inför en motståndare som är insatt i fakta.

Man undrar varför lögnen upprätthålls och varför nästan ingen får veta något om revisionisterna och deras argument. Orsaken är följande: Spridningen av revisionisternas rön hindras av den mest fulländade censur som existerat någonsin i historien, en censur som mycket få ens vet att den existerar. Vilka som gagnas av denna censur, för vilka den är livsnödvändig, hur den utövas, varför det i vårt föregivet tabubefriade samhälle finns ett stort tabu, nämligen förintelsen, varför vi i det moderna samhället får lov att tvivla på allt och alla, till och med på Gud Fader, hans Son Jesus Kristus och den Helige Ande, men absolut inte tvivla på gaskamrarna i Auschwitz och Treblinka – alla dessa frågor skall vi senare gå närmare in på.


Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive