På intet vis. Från och med år 1933 förtrycktes och förföljdes judarna i allt större omfattning. De drevs i landsflykt. De som 1941 och senare alltjämt levde inom det tyska maktområdet, skickades till största delen i arbetsläger, trängdes ihop i getton, deporterades till Ryssland, varvid de förlorade sina ägodelar. Under fälttåget i öster sköt tyska trupper, nämligen "insatsgrupperna", många judar (det är omöjligt att ange exakta tal, det torde dock ha rört sig om tiotusentals).

Dessa förföljelser är historiskt bevisade fakta. Icke fakta, utan propagandalögner, är däremot följande påståenden:

a) Att det fanns en plan att fysiskt utrota judarna.

b) Att det i åtskilliga koncentrationsläger fanns gaskamrar för dödande av människor.

c) Att det under Hitlers välde dödades 5 till 6 miljoner judar.

Hur många judar som omkom genom krig och förföljelse är i nutid helt omöjligt att exakt fastställa, då forskningen inte är fri och då ingen oberoende historiker får tillträde till de tyska, polska, ryska och israeliska arkiven. Följaktligen måste man nöja sig med uppskattningar. Rassinier ansåg att antalet judar, som inom Hitlers inflytelseområde omkommit genom krig och förföljelser, bör ha uppgått till runt en miljon. Andra revisionister, som Walter Sanning, vilken i sin banbrytande demografiska studie The Dissolution of the Eastern European Jewry stöder sig nästan uteslutande på allierade och judiska källor, utgår från betydligt lägre siffor. Flera hundra tusen, möjligen upp till en miljon judar dog i getton och läger huvudsakligen av epidemier och utmattning, föll offer för krigshandlingar och krigsförbrytelser, såsom förstörelsen av Warszawas getto och insatsgruppernas massakrer, eller dödades vid pogromer. Allt detta är illa nog, och det finns inte den ringaste moraliskt försvarliga grund för att av politiskt-propagandistiska motiv öka antalet offer sex till tolv gånger och därtill hitta på gaskamrar.

Next Chapter
Previous Chapter
Back to Table of Content
Back to Archive